Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arve aflägsnade sig. En rörelse, som på en gång var
smärtans, harmens och den kufvade stolthetens, följde honom
och han gick till sängs for första gången missbelåten med
sitt eget handlingssätt. Hans mors oväntade grannlagenhet
trängde till hans hjerta: den ömsom ökade och mildrade
bitterheten af att hafva förtjent hennes tillrättavisning. Men
det var likväl en tryckande tyngd öfver hans bröst, något
varmt i hufvudet, och han befann sig ungefär så till mods
som då han en gång under sitt vistande i H., narrad af
några muntra vänner till ett gladt lag, gått derifrån litet på
»tre qvart». Den gången kände han också en dunkel harm,
ett missnöje med sig sjelf, och med en outsägligt bitter
känsla tänkte han: »Om mor finge se dig i detta tillstånd!»
Nu tänkte han: »Hvilken förtret och skam, att mor hade
skäl att säga det hon sade! Men rätt har hon: det fordras
annat än stora ord till mannageming.»
Följande morgonen hade väl ej Arve, liksom vid den
förutnämda händelsen, några »kopparslagare» i hufvudet, men
han var ändå på långt när icke vid lynne. Då han såg den
nästan mer än vanliga ömhet, som uttalade sig i alla hans
mors rörelser och omsorger, repade han dock åter mod och
tänkte: »En ungdomsförseelse, som kan godtgöras, är ej
värdt att längre sörja öfver — och jag skall godtgöra den
genom sträng vaksamhet!»
Efter frukosten gjorde han den vanliga runden, såsom
han alltid brukade då han var hemma, nemligen i de
fattigas stugor. Arves känsliga hjerta led af att se de betrycktas
nöd. Än delade han ut en och annan tolfskilling ur sin ej
särdeles försedda kassa, än gaf han goda råd; och alltid
af-Mrde han tåligt den gemensamma klagan, som alla läppar
framburo öfver patron på Gråby, en af dessa blodiglar, hvilka
under skepnad af handelsmän nedsätta sig på fisklägen eller
der omkring och idka rörelse med de fattiga fiskrame, som hos
en sådan person till obetydligt pris sälja sin tungt
förvärf-vade egendom, sin fisk, mot hans drygt uppsatta mjöl- och
potatiskappar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
