Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stolt öfver, att han blifvit en herreman i stället för ... men
vi ska’ låta det vara, som är förbi. När han ännu var pojke,
då svingade han som en djerf örn öfver land och strand.
Det var gry i honom — nu är det åt fanders! Frun,
kantänka, vill ha honom efter herremönster, och det passar’n
just icke illa. Men slikt dumt tyg behagar icke gamle
Haraldsson och derföre lefver han för sig sjelf och lossar icke
ofta på tungbandet som i dag.»
»Men efter vi nu så här förtroligt språkas vid, så kan
väl far också säga mig hvad han har emot Erika? För min
del har jag alltid, se’n jag lärt känna henne, tänkt, att hon
vore en krona för alla qvinnor. Och så är det ju hon som
uppfostrat Gabriella. Bara den förtjensten, att hon danat en
flicka med så förträffliga egenskaper som min lilla raska och
intagande fästmö, gör henne i mina ögon till ett mönster.»
»Ja ja, visst», sade gamle Haraldsson och ryckte
otåligt fram och åter på stolen. »Jag vill icke neka, att hon
kan ha någon del i det att flickan — gud välsigne henne
— är som hon är, men så kan I ock lita på, min käre
kapten, att det var godt gry att göra af, och påbrå se’nl
Ja ja, hon hade en mor, och det var en qvinna hela da’n det:
jag ville ändå icke ha rådt henne, att göra lagar för mig!
Hon teg och tålte allting, och hon hade icke varit bättre
om hon så varit dotterdotter af Job sjelf.»
Denna förklaring, hvilken upplyste Rosenberg om de
egenskaper, den gamle vilden fordrat af sin egen hustru och
som just icke satte honom i bästa dager inför den tillärnade
mågen, trodde Haraldsson likväl göra en motsatt verkan.
Han tyckte sig äfven hafva uppdragit en lycklig jemförelse
mellan de begge hvarandra följande husmödrarne; och säker,
att Erika vore den, som stod i skuggan, fortsatte han, sedan
han dragit ett par djupa drag ur pipan:
»Ja, sådan qvinna hade jag, och efter henne har Ella,
den goda engeln, sitt milda sinnelag, och efter far sin har
hon den ruff i sig, som skall vara medfödd, om den duger
till något.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
