Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han såg på Rosenberg och blinkade betydelsefullt med
ögonen.
»Hvad står på, Petter?» frågade kaptenen skrattande.
»Har du åter fått syn på någon sjöfogel, som sätter dig
myror i hufvudet?»
»Ja, en stor, kapten... titta bara ut! Jag slår mig i
backen på, att han tänker att kapten har än flera godbitar
åt* en.»
»Är du rasande — ha vi tullsnokame här? Nå ja,
nu ska de gerna få komma.»
Birger och Rosenberg behöfde blott kasta en blick
utåt för att få se den välkända flaggan, och strax derefter
lade tulljakten till vid bryggan.
»Rider honom knäfveln!» sade Haraldsson. »Hvad löper
han nu efter?»
»Det är förmodligen ett vänskapligt besök: han vill väl
komma och tacka för sist.»
»Det är bra, att Anton är der uppe!» mumlade gubben
för sig sjelf.
Sedan Birger underrättat Erika, att de fått främmande,
skyndade han hastigt ned till bryggan att mottaga sin gäst.
»Efter jag hade mina vägar hitåt», yttrade Arnman,
anlitande all den ledighet, som han förvärfvat under den tid,
han njöt förmånen att uppfostras af sin f. d. patronessa, »så
tänkte jag, att jag en gång kunde taga mig friheten att helsa
på i all vänskap.»
»Herr jaktlöjtnanten är välkommen!» svarade Birger. . .
»Vi få väl det nöjet att se kronans flagg svaja här öfver
natten?»
»Ja, om det behagar kapten Haraldsson, så är det
verkligen min mening.»
De trädde in i rummet, och jaktlöjtnanten helsade med
god min så väl på gamle Haraldsson som kaptenen, hvilken
senare med ett lätt leende yttrade: »Herr löjtnanten har icke
tackat mig för frukosten på Örnungen!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
