- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
78

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bli roligt att få laga mat endast åt oss två och att ha
kocken under mitt befäl!»

»Blott du icke tar befälet från mig?» sade Rosenberg
och smekte leende sin fästmös händer, hvilka under tiden
förirrade sig i hans yfviga polissonger.

»Åh, ingen fara — du vet nog att behålla det ... Men
hör du, käre Rosenberg, det faller mig något in! Petter och
Lena se så vänligt på hvarandra: jag menar, att vi ta henne
med se’n pappa gjort bröllop åt dem. Petter skall i alla
fall ha föda och hyra, och Lena kunde ju bli tvätterska?»

»Och så kan hon vara dig behjelplig, när du är sjösjuk
och alla saker i ditt lilla rike fara rundt omkring. Men
hur går det då med min lilla modiga hustru — har du
någonsin varit på sjön i stark storm?»

»Åh, jag är nog van vid storm! Den skrämmer mig
icke, och det är blott när jag vet, att du ensam sträfvar
mot den, som jag är ledsen mer än jag vill tala om. Man
skall aldrig pjunka, säger Erika, och det har hon också rätt
uti ... Men du svarar mig ej på mitt förslag — tyckte du
icke om det?»

»Jo, jag tror nog, att det blir godt», menade kaptenen,
»men det har bara några små svårigheter, hvad
etablerin-gen om bord vidkommer, för långresa.»

»Nej, hvilka då? Jag tyckte det borde vara förträffligt.»

»Icke så alldeles. Örnungen är allt för liten för
tillväxande familjer.»

»Nu är du elak!» sade Gabriella och såg genom fönstret.

»Nej, icke det, jag bara önskar, att vi hunnit så långt

— då finge vi väl fundera på saken. Men ett helt år
ligger ännu framför oss. Hvem vet hur allt innan dess kan ha
ändrat sig — vi äro nästan för säkra på vår lycka, min
dyra Gabriella!»

»Kom icke fram med något sorgligt, min vän, då är
det snart förbi med mitt mod, och afskedet och sorgen och
längtan och allt det der, som alltid följer på hvartannat,
kommer af sig sjelft. Gud gifve, att örnungen åter låge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free