Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjunde kapitlet.
Heliga tystnad.
Död uti lifvet.
Lif uti döden.
Skydda min frid!
Lägg dina varma,
Snönvita vingar
öfver mitt hjerta.
Söf det, o söf!
K. A. Nicander.
Från de öppnade fönstren i gumman Ammans stuga
spridde balsaminerna sin friska doft, och augustisolens heta
strålar hade till och med bränt en ros på Josefinas bleka
kind, under det hon, lutad öfver sitt arbete, afhörde ett bref,
som Arve läste för henne. Brefvet var från hans f. d.
lärjunge, herr Lars, hvilken nu, såsom välbestäld »liber
studiosus», i knipa för penningar tagit sin tillflykt till Arve om
ett litet lån. »Det är bara en småsak», skref han, »men
du vet, att pappa icke ger mig en styfver öfver den bestämda
summan, och mammas sista sparf har också redan långt
före detta flugit sin väg.»
»Han är mig en slösare, just en rumlare, herr Lars!»
sade Arve litet betänkligt och sammanvek brefvet. »Hvad
tycker du, Josefina — menar du, att jag bör skicka honom?
Jag vill ej fråga mor, ty jag vet förut, att hon skulle säga:
’Skicka honom ej ett runstycke, utan skrif i stället till
för-äldrarne. En yngling bör ej göra några skulder, som de
icke känna, gilla och ansvara för’ o. s. v.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
