Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stycke jag har, och som visst blefve nog för oss begge,
men hvad hjelper det, om brödet räcker till, när kärleken
icke vill göra det samma? Ibland, såsom i eftermiddag och
många andra gånger, sväfvar det mig på tungan att säga:
’Jag håller dig icke så kär, Josefina, som jag borde, men
vill du ej ändå våga att bli min hustru. . . eller något
dylikt’. Gud ske lof likväl, att jag aldrig sagt det, ty fastän
hon gör mig allting så väl i lag, fattas det henne ändå så
mycket, som ej fins hos någon annan, än hos — rosen på
Tistelön.» Och omkring rosen på Tistelön slötos alltid Arves
tankar liksom i en magisk krets, ur hvilken han icke kunde
frigöra sig.
Hans känslor för Josefina voro deremot temligen
broderliga, och hvad han älskade hos henne, var det männen
i alla tider älskat, då de hunnit blifva vana dervid,
nemligen det tysta, men flitiga beredandet af deras beqvämlighet
och trefnad. Denna konst innehade Josefina. Hon bullrade
aldrig med sina göromål, sade aldrig: »Jag vill göra dig
den eller den glädjen, företaga den eller den förändringen 1»
men hon gjorde det sakta, omärkligt, så att det liksom
flyttade sig af sig sjelft. Reste Arve bort och lemnade
rummet upp- och nedvändt med kläder och saker, stod det vid
hans hemkomst icke blott allt på sin vanliga plats och i
bästa ordning, utan någon liten ny beqvämlighet var äfven
tillkommen.
En gång, då han beklagat sig öfver det starka
golfdraget i vindskammaren, fann han efter en veckas frånvaro en
ganska prägtig matta, ihopväfd af ylleremsor, betäcka hela
golfvet. »Hvar i alla dagar har den kommit ifrån?»
frågade han förundrad. Fru Katrina smålog och sade: »Har
jag väl sluppit Josefina, förr än hon fick klippa upp uti
ideliga remsor två gamla rockar efter salig far! Litet mattvarp
hade jag sen forna dar, och så har hon med tillhjelp af
gamla Annika sträfvat i hop hela härligheten.»
»Du förträffliga, förslagna Josefina», inföll Arve, »jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>