Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åttonde kapitlet.
.......lifvet leker
En stnnd allenast med sin glada veld.
C. J. Lénstrén. ]
De stora väfstyckena lågo färdiga att sömmas.
Gabriella klippte och stälde sjelf och bortlade det ena paret lakan
efter det andra i den stora kistan, der hemgiften förvarades.
Den tid var nu inne, då Örnungen återväntades. Redan
för flera veckor sedan hade Birger inhändigat afseglingsbrefvet
från Bordeaux, och dagligen, ja stundligen hoppades Tistelöns
innevånare, den längtande fästmön i synnerhet, att få se
skonerten på sin vanliga ankarplats. Men dag efter dag
gick förbi, och Örnungen hördes lika htet af som något
bref från kaptenen underrättade om orsaken till dröjsmålet.
Gubben Haraldsson spanade sjelf hvarje morgon från öns
högsta bergspets utåt det oroliga hafvet, men skakade alltid
hufvudet till nej, då Gabriella forskande mötte honom vid
återkomsten. Birger började blifva allvarligen bekymrad för
både vän och egendom, men han ville icke bedröfva
Gabriella med sina slutsatser, utan yttrade beständigt goda
förhoppningar på en kommande dag.
Underligt nog var Gabriella sjelf nästan den lugnaste.
Stormarne hade ännu icke varit så förfärliga som de plägade
vara under denna tid af året, och när inga olyckor afhördes
i bohuslänska skärgården, trodde hon att det icke kunde
vara så illa. Rosenberg låg säkert för motvind. Hon kände
på sig, att det icke vore farligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
