Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag vill forsöka att icke misströsta. Min bana har
hittills ofta varit tömig, och likväl kan jag fritt och med
fullkomligaste öfvertygelse säga, att jag alltid gjort hvad som
ligger inom mensUiga krafter för att rädda mina fartyg, men
en större kraft, mot hvilken vår är barnlek, har fattat rodret
och slungat dem ned i förödelsens gap. Jag vill ej ens
försöka att till det allra minsta skildra mina känslor, då jag
efter slutadt blodsarbete lemnade Örnungens vrak. Du kan
fatta dem, men jag hvarken vill eller kan uttrycka hur jag
dervid var till mods. Om det ej varit för din skull så skulle
samma våg fått krossa oss begge. Jag skulle då aldrig
ha öfvergifvit vraket.
Emellertid lefver jag nu, lefver för dig, du trogna, varma
hjerta! Tre år — en lång tid af saknad och sorg — gå
likväl småningom förbi. Men du vet det: kommer jag ej,
så stryk då förlofningsringen af fingret... Nej, nej,
Gabriella, vänta litet, blott en liten tid deröfver! Gud ser våra
hjertan. Min själ är hos dig, och så sant som du förblifver
mina ögons ljus, min lefhads stjema, så visst är det ock, att
blott döden afkylt mitt hjerta, då du kanske länge sedan
upphört att sakna
din
Carl Rosenberg.»
Man bör ej försöka en skildring af det, som aldrig kan
beskrifvas: ett blödande hjertas oregelbundna slag. I hvarje
fiber ligger smärtan och skälfver, men stum, utan behof att
utgjuta sig. Hvarje ord om Gabriellas tillstånd blefve blott
ord, men de många, hvilka liksom hon och Rosenberg stått
vid sina önskningars mål och genom ett tämingskast af ödet
der blifvit slungade ifrån hvarandra, de åtminstone förstå
hvad som föregick inom denna unga, hårdt pröfvade själ.
Erika hade tillräcklig bekantskap med menniskohjertat
för att ej här försöka en tröst. Tiden, tiden ensam förmåd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
