- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
99

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

na, ehuru hon bäfvade, att det ej skulle räcka till åt de
sista.

Vid köksbordet satt Josefina och delade ut knallame,
och hennes hjerta led icke mindre, då hon såg de gula,
knotiga käkame med glupsk snålhet böija röra sig vid blotta
åsynen af brödet. Utlefvade gubbar och lutande gummor,
krökta af ålder, hunger och sjukdom, framkröpo äfven ur
sina kojor för ätt framräcka händerna efter föda, ehuru
deras slocknande ögon antydde en ännu högre och varmare
önskan, den att för alltid få tillslutas.

Men man måste hafva sett dessa skuggsidor af en så
kallad lyckligt organiserad stat för att rigtigt kunna uppfatta
dém. Otaliga, djupt skakande uppträden träffa här ögat i
många former, och den ♦resande, som tillfälligtvis blir bekant
med detta skärgårdens vildlif och icke åtnöjer sig att endast
kasta några slantar åt sina vanlottade medbröder, väckes
ovilkorligen till den upprigtiga önskan, att svenska hjertan
måtte taga närmare underrättelse om svenska fattigdomen.

Man torde säga, att fattiga anträffas öfverallt och att
man lika väl ser eländets offer i hufvudstadens kyffen och
i backstugorna på landet som bland skärgårdens klippor.
Detta är visserligen sant, men hvilken mensklig jemmer
mäter sig väl med den, som ett fattigt fiskläge företer under
en sträng vinter och då fisket nästan afstannat i den grad,
att lifebehofven ej [mera kunna fyllas 1 Inom städerna och
landsbygden släpa sig de fattiga från hus till hus, de hafva
skogar hvarifrån de kunna hemta bränsle och möjligen bark till
bröd, men hvart skola skärgårdens utsvultna invånare släpa
sig, då isen och vintern stänga alla vägar? Kunde de än
komma ett stycke längre, funne de samma elände som hemma
hos sig sjelfva. Och hvar skola de söka bränsle? De nakna
klipporna, sköljda af salt skum, gifva blott ett knappt förråd
af mossa, hvilken hundradetals händer äro färdiga att
bort-skrapa för att afyttra till bröd.

Sådant och tusen gånger värre år tillståndet på dessa
ödsliga kuster, der ett stort antal menniskor årligen fryser

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0363.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free