Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
" Josefina, som af Arves utseende lätt slöt, att hans lynne ej
denna afton tålde någon pröfning, ombytte genast ämne och
beklagade, att de stackars invåname på fiskläget nödgades
handla med en sådan ockrare som patron Holmgren.
»Det är en skurk», utbrast Arve med lågande kinder, »en
rigtig skurk! Redan två gånger har jag varit öfver och läst lagen
för honom, med det är som att slå vatten på gåsen. Hans
hjerta och hans förstånd äro lika otillgängliga. Men jag
funderar starkt på ett steg, som skulle komma honom att häpna
och förmodligen också att nedsätta priserna. Ja, Josefina, jag
har ett förslag i hufvudet, hvarigenom, om det lyckas, jag
hoppas kunna verka något väsentligt gagnande för vårt fiskläge.»
»Hvilket då, käre Arve?» frågade Josefina med glad
rörelse, men det var icke nyfikenhetens: hon var för mycket
allvarsam att känna denna plåga.
»Jo, du skall få veta det!» Arve drog sin stol
närmare Josefinas, och då han i hennes ögon, liksom i sin egen
själ, läste om en lifvad ande för olyckliga medmenniskor,
var all hans konstlade köld försvunnen, och med den gamla
hjertligheten närmade han sig åter henne, hvilken för honom
var liksom ett mellanting af älskarinna och syster... »Ser
du, jag har länge varit betänkt på att företaga något, som
kunde blifva af varaktigt gagn för våra stackars grannar. Vi
veta, att det väsentligaste af eländet ligger i det hutlösa
pre-jeri, som Holmgren -— jag kan knappt uttala hans namn
utan att blodet kokar i ådrorna på mig och handen knyter
sig af lust att slå den uslingen — utöfvar mot de arma
fiskrame. Det förstås att vintern, stormen, isen och otaliga
deraf följande olyckor komma för sig sjelfva, men äfven dessa
svårigheter kunna genom mitt förslag till någon del afhjelpas
eller, rättare sagdt, göras mindre känbara. Kortligen: jag
ärnar för mor, i fall hon, hvad jag säkert räknar på, bifaller
det, söka privilegier att här öppna handel. I mitt eget namn
låter det sig ej gerna göra — jag har min tjenst — men
i mors ginge det förträffligt, och det är för att vidtala
Birger Haraldsson om borgen som jag i morgon ville resa till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
