Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag behöfver visst icke länge lovera, innan jag har honom
der jag vill. Men hvad det beträffar med mamsell Gabriella,
så har väl hon, stackars liten, nog med sina egna bekymmer.
De äro just icke så små heller, och fastän jag, som du vet,
icke varit der sen olyckan med Rosenberg blef bekant —
det var också fan till otur han hade — har jag likväl hört
i Marstrand, att hon skall söija alldeles grufligt.»
»Det gör mig innerligen ondt om henne!» yttrade
Josefina med en half suck. »Tre års väntan i ständig
ovisshet är ej ett afundsvärdt öde.»
»Jag tycker det skulle vara en stor glädje för henne,
om hon kände dig, Josefina! Så vida jag vet, har hon ingen
jemnårig att meddela sig med. Om mor icke vore så
underlig med sin motvilja för tistelöborna, skulle jag öfVer tal a
dig att en gång följa med dit. Både du och hon komme
att tacka mig för bekantskapen.*
»Kors, så du talar, Arve, kunde jag resa dit med dig
— ginge det an?» Josefinas stränga vana vid den yttersta
noggrannhet i allt, som rörde det passande, vägde mot det
lifliga begäret atj; sjelf få se den högt prisade »rosen».
»Hvarför icke — hvad ondt vore deri?»
»Ondt, nej, det förstås! Jag tänkte icke heller, att det
vore ondt — jag menade blott om det rigtigt passade sig.»
»Helt säkert. Här ute i vår beskedliga skärgård tänker
jag allting passar, som ej strider mot det rätta och anständiga.
Vi äro, gud ske lof, icke under min forna patronessas skarpa
ögon. Och finge vi bara mors samtycke, så reste vi helt
siratligt. Du skulle få bästa platsen i jakten, och gamle
Simon skulle koka kaffe åt dig nära nog så godt som
Annikas.»
En ovanligt hög farg sväfvade öfver Josefinas ansigte.
»Om din mor tilläte det, Arve, så erkänner jag, att denna
lilla resa skulle roa mig bra mycket, men denna gång är
det ej värdt att nämna derom, ty nu får hon myror nog,
när du meddelar henne din handelsplan. I fall ditt ärende
deremot lyckas och du på något beskedligt vis vill höra åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
