Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Amman tänkte för godt och redbart att tro sig
hafva förolämpat Gabriella. Han ansåg hennes yttrande
härflyta från saknad och klandrade det icke, ehuru det är
svårt att afgöra, om det ej mera behagat honom att finna
henne mindre sörjande.
»Jag är i dag ute i ett vigtigt ärende 1» sade han och
vände hela sin uppmärksamhet åt Birger.
»Hvad då, herr löjtnant?»
»Jo, jag har en stor anhållan till herr Haraldsson.
Vi äro visst ännu allt för litet bekanta, men jag vågar ändå
komma fram med den. Jag önskar en väntjenst, icke
allenast till gagn för mig, utan väsendtligast för vårt fattiga
fiskläge.»
Nyfiken vände nu Gabriella sitt hufvud åt den talande.
Erika lät arbetet omärkligt hvila — hennes öga ljusnade
vid tanken, att Birger skulle få tillfälle att vara Amman
nyttig. Men gubben Haraldsson, hvilken med sina öfriga
egenskaper förenade snålheten och här trodde frågan gälla
penningelån, började försigtigt spetsa öronen.
Emellertid yttrade Birger med lika mycket lugn som
vänlighet: »Det skulle sannerligen fägna mig, om jag kunde
visa herr löjtnanten någon tjenst.»
»Jag har nästan räknat på detta svar», återtog Arve
med tillfredsställelse, »och jag tror, att vi karlar ej så
många gånger behöfva sammanträffa för att veta hvad vi gå
för. Saken är, hvad herrskapet väl också fått kännas vid,
att denna vinter åstadkommit ett förfärligt elände bland de
fattiga kustboma. Vårt fiskläge är i det mest beklagansvärda
tillstånd. Hungera, uselheten och döden gå hand i hand,
och senast i förgår fans båten stjelpt efter tre af våra
raskaste karlar. Det var tre svågrar, hvilka, i förtviflan
trotsande både storm och is, rest på långfiske att skaffa
föda åt sina jemrande bara. Troligtvis ha de, utsvultna
och förfrusna, icke egt krafter nog att värja båten mot
vindbyame; den har kantrat, och nu äro väl de sträfsamme
männen ifrån all timlig sorg, men enkoma och barnen fylla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
