Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som is föll likväl snart öfver hans varma hjerta
gubben Haraldssons försmädliga yttrande: »På den kommersen
tror jag att hvarken varutagare eller borgesman komma att
spinna silke. När ska så’na fattiga stackare kunna betala?
Det blir stående på kritan, och när lagret är uppslukadt och
betalningstiden till ända, får nog borgesmannen sitta emellan.»
«Gud förbjude, att det skulle gå så illa!» svarade Arve.
»Om de också icke ha penningar, ha de åtminstone sin fisk,
hvarpå vi åter ha en liten förtjenst, och blott det går i hop,
så att kapten Birger Haraldsson icke blir lidande för sin
tjenstaktighet — och det vågar jag svara för, att han icke
skall bli — så är det ej mera som behöfs. Mor vill ej
handla för vinning, utan för att motarbeta det närvarande
eländet. Och jag tror dessutom, att vi något hvar ha
plig-ter mot det allmänna lika väl som mot oss sjelfva. Icke
får man räkna så noga, om man ej alltid stryker vinsten i
egen pung då man ser medmenniskor färdiga att förgås,
och för min del skall jag alltid tro, att det är vår
skyldighet att afhjelpa det onda så långt vi förmå.»
»När man är ung och har litet erfarit, är man alltid
frikostig», genmälte Haraldsson med en röst, som antydde att
han tyckte sig ha hört en barnsaga, »men när man har gått
ett stycke längre fram i verlden, vet man hvad penningen
duger till. Och hvad nu det der onda kommer vid, så är
just knuten, att det icke låter hjelpa sig innan hela
fiskläget ätit sig mätt. Sådant långvarigt kalas går icke af
för hackor, och den, som skall bestå fiolerna, bör icke hicka
vid första knäcken.»
Birger syntes högeligen missnöjd, men utan att säga
det minsta sårande till sin far, yttrade han, vänd åt Arnman:
»Jag är öfvertygad, att ingenting kan vara att befara för
någon af oss då saken klokt handhafves. Och skulle någon
liten brist uppstå, så har jag väl fatt stå värre kast.»
»Men jag tycker vi haft nog i år!» fortfor gubben,
retad af Birgers lugn och bestämdhet. »Kan det icke hjelpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
