Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han åter kunde taga hand om affärerna, begagnade han alla
utvägar att locka folket till sig, ty nu gick icke blott
fiskläget, utan alla rundt omkring boende kustbor till Ammans.
* Till en början betalte han fisken högre än Amman
kunde göra, om han ej ville blifva bedräglig, men då detta
ej lyckades så som han önskade, sålde han varorna nästan
till vrakpris, för att åtminstone sålunda få hämd på den
förhatlige jaktlöjtnanten, hvilken han ansåg tvungen att följa
exemplet.
Men i ammanska handeln höllos de bestämda priserna,
hvilka icke förändrades, då folket — folklynnet förnekar sig
sällan — bitande på lockbetan, åter reste öfver till Gråby
för att göra sina små upphandlingar.
»Låt dem hållas I» sade Arve till sin mor, då hon
nästan utan göromål satt vid den tomma disken. »Folket
följer med vinden — det är bra, att vi ha våra varor i
behåll till våren, då allt blir dyrast att inköpa. Våra stackars
fiskare bli nog glada att komma igen, när den försåtliga
guldax-skörden afstannat, och någon vidare erkänsla får man
aldrig räkna på.»
Triumferande såg emellertid patron Holmgren sin bod
öfverfyld af folk och alla sina vindar af fisk. Men Arve
hade rätt: våren kom, varorna voro slut och vid de nyas
ankomst fann patron Holmgren rådligt att sluta den dyra
leken. Först ökade han priserna i smått, men efter hand
stegrades de till det gamla, i förhoppning, att han nu åter
hade folket fast. Men uträkningen slog felt. Ammans höllo
sina jemna priser, och ehuru med blyga, htet förlägna ansigten,
dem fru Katrina likväl icke låtsade märka, återkommo
fiskarhustrurna tid efter annan, och snart blomstrade den nya
rörelsen lifligare och med varaktigare utsigter än i sjelfva
böijan.
»Hade jag ej rätt?» sade Arve, då folket ånyo trängdes
fram och åter i förstugan.
»De ha kommit att besanna det gamla ordspråket»,
menade fru Katrina: »Bättre en kaka med ro än två i oro.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
