Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
besök på Tistelön, men sedan hon en gång i en särdeles
vänlig stund gifvit sitt bifall till det första, fördrog hon de
andra, ty Josefina behöfde i alla fall att någon gång få
roa sig.
Hvad Arve beträffade, hade han, såsom fru Katrina
uttryckte sig, vuxit ur barnskoma; och oaktadt all den
vördnad han visade sin mor, måste hon dock låta sig behaga
— hvilket gumman ock gjorde med all värdighet — att
mannen fick styra* sina egna företag. Och i följd deraf blefvo
hvarken aiterationer eller uppståndelser synbara, då han
talade om att resa till Tistelön eller berättade, att han
kommit derifrån. I Arves sätt låg en säkerhet, hvilken till och
med afhöll hans mor att mästra och bevisa. Han hade
dessutom något så likt salig far, med den skilnad, att
ungdomsålderns friska kraft stämplade hvarje hans handling.
En sak bidrog också mycket att lugna fru Katrina,
nemligen den, att Gabriella var förlofvad. Hon trodde sin
Arve för väl och kände ej tillräckligt menniskohjertat för
att veta hvilket olyckligt behag det förbjudna eger; kortligen:
Arves håg kunde ej stå till en annans brud. , Och om det
än någon gång föll henne in, att det ändå icke vore en
omöjlighet, kände hon sig likväl säker — och det kunde hon
tryggt — att Arve hade för mycken heder att ej taga vara
på sig. Fru Katrina var äfven för klok att söka forska efter
det hon ej ville finna, och suckade hon någon gång eller
skakade på hufvudet vid ett och annat, funnos dertill inga
andra vittnen än de tystlåtna balsaminerna.
På fiskläget hade för öfrigt ett visst skick uppkommit,
ty Arve, trogen sin föresats att icke allenast lefVa för sitt
och de sinas bästa, utan äfven för det allmännas, som han
ansåg sig vara skyldig sin kraft och verksamhet, hade
infört flera nyttiga bruk, och sjelf gick han alltid före med
exempel.
Två saker i synnerhet hade han icke utan flerfaldiga
svårigheter genomdrifvit. Den ena var ett anslag åt de
ut-lefvade fattige, hvilka, såsom hittills blott stälda för ett rys-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
