Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nen, då fader Flint utvecklade sina talanger i konsten att
roa och lära på samma gång.
Om sommaren fick man se honom med hela barnskaran
sittande på hällen utanför sin stuga, och åsynen af böljornas
lek mot stranden inspirerade då den gamle båtsmannen. Han
berättade om sina egna lefnadsöden, hvari brokigt inväfdes
beskrifningen om långt aflägsna länder, der hottentotter,
grönländare och hundturkar figurerade sällsamt ihoprörda med
hvalfiskar, vattenhvirfiar, m. m. Menniskan och naturen
före-kommo gamle Flint så fullkomligt förenade, att han aldrig
kunde hålla sig vid den ena, utan att erinra sig något
underverk i den andra.
Vintertiden höllos aftonunderhållningarne vid spisen,
hvarifrån några söndersplittrade lemningar efter någon
gammal köl eller dylikt spridde en viss ljumhet. En smal dank
i en halslös butelj upplyste Flints ännu ganska kraftiga
gestalt, der han, med pipstumpen i mun och skinnmössan på
örat, fagnade sitt på golfvet med korsslagna ben hvilande
auditorium genom historier, upplysningar och förklaringar, mera
egendomliga än någon lärare ännu gifvit.
Men bäst var han likväl under sina lektioner i geografien,
hvilka naturligtvis också tillhörde aftonnöjena. Detta tillgick
sålunda, att Flint-båtsman uppritade med ett stort stycke krita
på bordet ett slags figur, nästan cirkelrund. Deruti drog han
betänksamt åtskilliga kroklinier, så att det hela ungefar fick
utseende af ett kålhufvud, men i skolrektorns ögon hade
det en helt olika form.
»Barn», sade han och lät hela! den unga fiskarstaten
slå en tät ring om bordet, »ni ser här en jordglob! Det är
något, som ni icke kan fatta, men som jag vill lära er, för
det är en stor lust och till mycken nytta att veta något i
verlden. Jorden är ett sådant här klot, och det är justament
detsamma vi gå på... förstår ni hvad jag säger, barn?»
Hela den gapande skaran, med sina vidöppna munnar
och uppspärrade ögon, framstammade ett gemensamt! »Åh,
kors!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
