Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flint-båtsman fortfor: »Och detta här», — han pekade
på ett bredt streck, liknande stjelken på kålhufvudet — »är
axeln, hvarpå jorden snurrar omkring. Det är två ändar på’n
. .. denna häringa kallas nordpoln, men dit har ingen för
snö och is nå’nsin kunnat komma och sett hur det går ikring
der, utom bara en sjöfarare (det var för många tusen år sen),
och han upptäckte då den store magneten, som han tog med
sig, och det är honom vi ha att tacka för den välsignade
kompasser!. Men det kan I icke begripa, förrän I lärt er lite
mer.. . Och detta — och detta — är alla verldsdelarne.
Jag skall skrifva på hvad de heta... Men nu vill jag visa
er det förnämsta af alltihop: den raraste verldsdeln i hela
verlden det är Amerika, för der har jag varit i Rio Janeiro
... kan ni säga Rio Janeiro, barn?»
»Rifva nera!» upprepade de, som trodde sig klyftiga
nog att besvara frågan.
»Rifva nera — a ni galna! Ja ja, I viHe väl gerna
rifva ner hela jordklotet, om I kunde.» Men utan att vidare
låta störa sig, öfvergick Flint-båtsman nu till mera enskilta
saker. Likväl utgjorde Rio Janeiro utgångspunkten,
hvar-omkring det hela vände sig, och allt det öfriga var lika godt
och pålitligt som jordgloben.
Icke sällan besökte Arve rektor Flints föreläsningar, och
då hade gubben alltid den artigheten att vilja lemna katedern,
en gammal skinnklädd länstol med lappade ben, åt
läroanstaltens aktade eforus, men Amman satte sig på en af
bän-karne och hörde med rätt mycket nöje huru fader Flint
fortgick i sin befattning. Sedan bamen gått, samtalade de om
ett och annat, som rörde inrättningen, och alltid återvände
Arnman nöjd och belåten från den gamle, treflige läraren.
En förändring under denna tid måste vi ännu omnämna,
hvilken kändes blott inom Aramanska huset, men synnerligast
för fru Katrina. Hennes vän, hennes trogna sällskap och,
man kunde ju säga, hennes skötebarn slumrade sedan ett
år tillbaka under den enkla vård, som Arve tacksamt rest
till hans minne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
