Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och ni vill icke skilja er ifrån honom — hans
sinnessvaghet antager då ej någon farlig art?» frågade kaptenen.
»Jo jo, må tro, emellanåt är han icke mors bästa barn
att dras med. Men, gudnås, fadern är alltid svag för
af-komman — jag har icke hjerta att skicka bort stackarn till
hospitalet.»
Birgers och Erikas blickar möttes, och i begges låg
uttrycket af deras gemensamma afsky vid en så
utomordentlig fräckhet.
Emellertid satt Gabriella, i den ögonblickliga förvirring
Antons utbrott tillstält, glömd af alla, utom af en enda
person, och denne ende var Petter Lindgren. Petter, den raske
skeppsgossen, hvilken så varmt älskat sin herre, var nu
blif-ven en välbestäld båtskeppare på en af Birgers vedskutor.
Sedan han sista gången nödgades skiljas från sin kapten,
hade han för alltid slagit navigationen ur hufvudet och, med
den säkrare utsigten till hustru och egen stuga, antagit
Birgers anbud. Han utgjorde nu en af dennes bästa och
pålitligaste karlar. Nyss hemkommen från en af jsina små
turer, hade han obemärkt inträdt och afhört det ämne,
hvilket ännu låg honom lika varmt om hjertat som hans
eget väl. Utan att hvarken tänka på eller bry sig om det
passande eller opassande i sin frihet, fattade Petter med
vördnadsfull rörelse Gabriellas nedhängande hand, och i det
ett par varma tårar nedföllo på den, sade han enkelt, men
trovärdigt: »Mamsell Ella, här är också ett hjerta, som
sörjer den hederlige kaptenen! Jag kände’n bäst och älska’
honom mer än mig sjelf, och jag har rigtigt som en förebråelse
för det att jag lydde honom och reste hem. Jag ville varit
hos honom i hans nöd, för der ute visste ingen så som jag
hur han ville ha det och var van!»
»Tack, Petter, för ditt deltagande!» sade Gabriella, som
ingalunda fann sig besvärad deraf, att den, som visade det,
endast var en simpel vedbåtskeppare. »Men icke skall du
göra dig någon förebråelse för det du lydde din kaptens sista
befallning — han skickade dig ju sjelf hem till mig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
