- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
134

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gen gjorde du mycket för mig. Jag mins det väl — det
var vid samma tid som mina englar besökte mig. Men de
ha icke kommit igen sen.»

»Men jag är alltid hos dig — jag vill dig så väl,
Anton! Och om du nu såge hur mycken smärta du
förorsakar mig, skulle det göra dig ondt, att du så behandlar
den, som dina englar satte till vård öfver dig, då de ej längre
fingo stanna qvar.»

»Du lägger dina ord bra nog, Erika — du vet hur du
skall ta mig, men du är i alla fall en god qvinna, och
derföre får jag väl släppa dig in.» Han öppnade, och Erika
tillslöt sorgfälligt dörren efter sig.

Hennes utseende, som förrådde smärta och bekymmer,
grep Anton. »Var ej ledsen, Erika, förlåt mig, att jag var
stygg mot dig!» bad den stackars, snart besegrade
sjuklingen.

»Jag förlåter dig gerna, Anton, ty du vet icke hvad
du ibland säger. Ibland åter roar dig det syndiga och
af-skyvärda nöjet att spela en fullkomlig dåre. Detta är dåligt
af dig. Hvarföre bröt du ut på det sättet i går då den
främmande kaptenen var här?»

»Jo, för det, att jag liksom du, men mycket säkrare än
du, kände på mig, att Rosenberg lefver. Och sedan — men
det blir oss emellan — öfverfölls jag af en aning, som jag
ofta har. En nattuggla skriker mig något satanstyg i örat,
och då börjar det med ens att koka i hjernan.»

»Hvilken aning — hvad skriker nattugglan?» frågade
Erika, svagt fattande Antons tankegång.

Men han svarade undvikande: »År du icke så klarsynt
som jag! Säger ej Birger, att du är den klokaste qvinna i
verlden — hvad behöfver du då fråga.»

»För det jag icke förstår hvad du menar, men jag
önskade veta det.»

3>Jag är en åsna, en fåne — jag vet ingenting, som
är värdt att höra för de kloke.»

»Nu är du åter elak, och det utan orsak. Säg mig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0398.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free