Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För första gången kände nu Arve en känsla af dubbel
ånger i afseende på Josefina, först derföre, att han förflyttat
henne till sin mors hus, och sedan, att han fört henne till
Tistelön. Han önskade ock, att han från början visat sig
mindre varm. Och när han i tankarne genomgick alla
hennes små trägna uppmärksamheter, hennes försakelser och
hennes eviga ordningssinne i afseende på hans lilla kammare,
kände han en leda åt alltsammans och ville, att aldrig någon
annans hand vidrört hans saker än mors och gamla Annikas.
Hädanefter skulle det blifva mer än olidligt att se, eller
rättare, känna detta stökande, som beständigt erinrade honom
om hans skuld. Men, å andra sidan, kunde han väl låta
Josefina förstå hur obehaglig hennnes omtanke föreföll honom
— kunde han vara så otacksam, så hjertlös, rent af
skamlös? Nej... men han ville nu icke vara så mycket hemma.
Orsaken hvarför denna ordnande hand, som igenkändes
öfverallt, hvar helst han kastade ögonen, nu i en hast
förekom honom så vidrig och motbjudande, den får sökas i
mannens ojemnheter. Vid närvarande tillfälle låg den troligen
i instinkten.
Sedan vår jaktlöjtnant tänkt en hel hop saker, för hvilka
det ej kan vara nödigt att redogöra, emedan vi så ofta
blif-vit underrättade om de skiftande, men likväl på det hela
taget temligen beslägtade intrycken af en ung mans känsla,
hvilken, från att ega intet hopp, helt oförmodadt tror sig
kunna gripa sin lycka med händerna — sedan vår
jaktlöjtnant genomgått hela denna kända skala, föll det honom
hastigt in, att saken möjligtvis ändå icke förhölle sig så. Det
vore i alla fall bäst att göra sig säker; och derföre gick han, så
sent det än var, ned till Mårtens stuga och tillsade, att han
följande dagen skulle ha jakten klar för en liten resa.
»Hvad har så hastigt kommit på?» frågade fru Katrina,
då Arve, nästan i samma andedrag som han tömde
ölostkoppen, underrättade henne, att han på morgonen skulle ut.
»Jo, det är något, som .. . som... jag skulle uträtta
i Marstrand. Saken med köpman Lave kommer före i mor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
