Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan krus Arves till Erika höfligt framförda ursäkt öfver att
kanhända ha kommit olägligt, med den försäkran, ätt det
vore alldeles tvärt om, ty »Birger, som var rest åt staden,
hade kanske, när han komme hem, bref från kaptenen, och
det skulle visst vara en fågnad för löjtnanten att få höra
något deraf innan han reste härifrån.»
»Jag förstår icke hvad som kommer åt honom?» sade
Arve misslynt. »Man kan höra af hans ton, att han är
fiendthgt stämd mot mig. Jag har väl aldrig stått
synnerligt väl hos honom, men i dag är han särdeles retsam och
svår.»
»Herr löjtnanten får vara god och ha fördrag med den
stackars sjuklingen — han rår icke för hvad han säger!»
hviskade Erika sakta tillbaka.
Anton hade hört henne, och med en föraktlig blick såg
han efter den annars så aktade Erika. »Hon är ej ett grand
bättre än de andra», mumlade han, »och för hennes
klokhet, som Birger prisar så högt, vill jag ej ge så många
sandkorn som kunna rymmas i en fingerborg!» Han gick
upp på sin kammare och satte sig att leka med sin
grön-siska, hvilken han lärt åtskilliga små konster och i hvars
lilla hufvud han tyckte sig finna mera sundt förnuft än hos
menniskoma.
Emellertid satt nu Amman jemte Erika i dagligrumme
och afhörde hela berättelsen om kapten Kochers besök och
det bedröfliga ändamålet för detsamma. Med en värma och
en liflighet, som kanske icke gaf Anton efter i list, ehuru
den uppenbarade sig på annat sätt, beskref hon Gabriellas
smärta och qval och öfverdref till högsta grad utbrotten deraf.
Hon tecknade den unga fastmöns lidande vid blotta
föreställningen om Rosenbergs död så sönderslitande, att Arve kände
den ena rysningen efter den andra genomila sina lemmar;
och slutligen gick Erika i sitt nit derhän att påstå, det hon
vore fullt öfvertygad, att Gabriella, i händelse olycksposten
bekräftade sig, aldrig mera skulle kunna älska någon, i fall
hon ens öfverlefde förlusten af Rosenberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
