Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det har likväl», sade Arve med något osäker röst,
»förekommit mig som om mamsell Gabriellas kärlek ej hörde
till det öfverspända slaget. Jag har tyckt, att hon alltid med
lugn talat om sin frånvarande fastman och redan med
mycken ståndaktighet burit den långa skilsmessan.»
»Ja, det kan nog förekomma så», återtog Erika, »ty
Gabriella har verkligen en förvånande styrka. Jag, som så
väl känner henne, vet bäst hvad hon förmår öfver sig. Men
i hjertat lider hon mera än någon kan tro, utom den, som
vet hur högt hon älskar sin fästman.»
»Men hvartill gagnar det då, att hon visar sig starkare
än hon i sjelfva verket är?» invände Arve. »Ingen kunde
klandra henne, om hon sörjde och saknade honom aldrig
så mycket.»
»Nej, det är visst sant, men vissa lynnen äro nu
en gång sådana, att de helst bära sorgen inom sig.
Glädjen delar Gabriella gerna med andra, smärtan deremot,
liksom hennes bjertas varmaste känslor, får ingen se. Och
på det hela är detta både att akta och värdera — ty,
upp-rigtigt sagdt, i det dagliga lifvet fins ingenting tråkigare
än att höra någon ständigt tala om sitt lidande eller, ännu
värre, ständigt tala om sin kärlek.»
Arnman teg. Det var honom omöjligt att vederlägga
Erika, men inom sig gjorde han det löftet, att hans egna känslor
ej skulle komma att sticka i dagen. De kunde också nu
gerna begrafvas så djupt som helst, sedan Gabriellas hjerta
vore otillgängligt. En några timmars kort dröm lät honom
vid uppvaknandet erfara bittrare intryck, än den tid han ännu
icke börjat drömma om annat än det ypperliga budet: »Du
skall icke hafva lust till din nästas» m. m.
»Hur mår vår goda Josefina?» frågade Erika, som
ansåg sig böra upptaga ett annat ämne.
»Jo, hon är rask.»
»Gabriella hade i sina bekymmer behöft hennes
tröstrika sällskap,’ men under denna årstid få vi väl ej hoppås
att se henne.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
