Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycken förmåga att bära sitt lidande, och en oupphörligt
stigande oro för ett älskadt föremål, om hvilket man icke
ens vet om det är i himlen eller på jorden, torde väl hafva
anspråk på att kallas ett lidande. Detta oaktadt blef
Gabriella hvarken sjuk eller pjunkade hon sig till andras
medlidande och förvåning genom bitterheten i sitt öde.’ Hon
kände, och kände djupt det svåra i sin belägenhet, och
slets ständigt mellan fruktan och hopp, men hon klagade
ej. Vid små ledsamheter, små motgångar, hvilka fordom
mötte henne, blef hon otålig och kunde ofta knota. Denna
åter syntes henne för stor att knota äfver: den låg sluten
i hennes bröst, men kändes der så mycket bittrare.
Om någon annan hemlighet vid denna tid låg gömd i
Gabriellas hjerta, så är det åtminstone säkert, att den ännu
slumrade der, henne omedveten, och det vore således ett
helgerån att närmare undersöka ursprunget till de blickar,
hvilka stundom föllo på jaktlöjtnanten. Gabriella trodde i
sitt hjertas oskuld, att hon såg på honom liksom på andra
menniskor, men kände mycken tillfredsställelse öfVer, att
Arnman visat ett så stort deltagande i hennes sorg.
Deremot hade dessa timmars sammanvaro gjort Erika
mera klarsynt än hon önskade blifva. Hon kände sitt hjerta
oroligt och sitt hufvud svindlande, då hon tänkte på Antons
ord och hans vilda hotelser, helst man kunde uträtta så
litet för att förekomma det onda. Ännu ville hon likväl ej
tala med Birger, ty hon hoppades, att jaktlöjtnanten af sig
sjelf skulle inskränka sina besök.
Anton kom icke ned under hela qvällen, men ehuru
Arve ansåg detta såsom en vinst, tyckte han sig dock aldrig,
och minst på Tistelön, ha upplefvat en så tråkig och
plågsam afton. Så snart det dagades nästa morgon, tog han
afsked af gubben, Erika och Birger. Gabriella sof då ännu,
ty hon hade ej njutit någon hvila under natten. Långt
innan hon vaknade, var Arnman i Marstrand och följande
morgonen åter hemma.
Fru Katrina liksom Josefina fann genast, att Arves
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
