Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trettonde kapitlet.
Så står ock jag på en enslig höjd,
Och jordens fröjd
På afstånd blott som en hågring skådar.
Skall ei det nattliga töcknet fly,
Skall aldrig gry
För mig den morgon, som qvållen bådar.
Q. Unonius.
Tvenne månader, hvilkas långa pinsamma timmar vi ej
skola tälja, men dem Gabriella och äfven Arve räknade
minut för minut, voro slutligen till ända, och nu låg det
länge väntade fartyget från Bahia på Göteborgs redd..
Birger var ej i staden. Kapten Kocher höll likväl sitt ord: så
fort fartyget kastat ankar var han om bord, men då han
återvände, lästes på hans allvarliga, godmodiga ansigte en
bedragen förhoppning — intet bref fans, och ingen
underrättelse kunde skeppskaptenen lemna om den efterfrågade.
Ehuru Kocher var stadd på en resa, tog han sig likväl
tid att sjelf fara ut till Tistelön. Den hederlige mannen
tyckte, att några skrifha ord om den smärtsamma
missräkningen borde vara svårare än ett muntligt och vänligt
meddelande. Men, ack, det var ändå ett för stort slag! Den
stackars Gabriella kände det länge undertryckta qvalet kämpa
efter luft. Äfven nu var dock smärtan stum och tärde
desto mera inom henne, men så stark var hennes fysik, att
icke en dvala, en sjukdom, en svimning borttog några tim-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
