- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
158

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på honom, åtminstone tills du får bestämd underrättelse att
han är död.»

»Nå ja, käre Anton, jag har väl aldrig haft annat i
sinnet, men du är underlig, som tänker på hvad som faller
af sig sjelft.»

»Ja, visst är jag underlig», småskrattade Anton med
bitterhet, »och defc går också underligt till i veriden. Du,
stackars Ella är ett barn — du vet ej hur skenhelig du är.»

»Lemna honom åt oss!» hviskade Erika, och Gabriella,
som var långt ifrån att begripa detta nya slags galenskap,
följde gerna den gifha vinken, helst sedan hon var
förvissad, att den stackars Anton åter kunde bruka sin ofta rätt
elaka tunga.

Då Gabriella gått på sin kammare, sade Birger
vänligt: »Nu, min käre Anton, skall du utan omvägar säga oss
hvarför du vill åt Ella? Jag tycker, att du, liksom vi, kan
se, att hon sörjer öfver allt förstånd: hon är ju rätt nu så
klen, att det gör ondt i hjertat att se henne.»

»Det kan jag icke märka!» inföll Anton och undvek
att svara på den egentliga frågan.

»Så har du väl märkt det, Erika — säg om du tror,
att någon fästmö kan sörja mer än Ella?»

»Det vet endast Gud, men jag är fullkomligt öfverty•
gad, att hon sörjer honom upprigtigt.»

»Att hon tror, att hon sörjer honom, derom är du
Öfver-tygad!» rättade Anton.

»Jag tror hvad jag säger!» yttrade Erika allvarligt.

»Du borde väl ändå blygas, fru Birger, att ljuga
inför man din, som tänker, att du är ett helgon, och du vet
nu, att du ljuger!» Anton såg triumferande på Erika, som
rodnade af harm öfver hans djerfhet.

»Hvad vill detta säga?» yttrade Birger allvarsamt.
»Vill du nu antasta Erika också — huru kan du du vara
så otacksam och orättvis, Anton?»

»Åh, du vet ju, att jag är tokig, och galningar ha ju

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0422.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free