- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
159

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

alltid fritt språk!» svarade han med förstäld ödmjukhet och
sprang hastigt ifrån dem.

»Ja, han är visst tokig!» upprepade Birger. »Men
hvad är det nu egentligen för galenskap han fått i
hufvudet ... hvad är det han vill med Gabriella?»

»Han tror, att hon icke sörjer Rosenberg så mycket
som hon i början gjorde, och orsaken härtill inbillar han
sig ligga i en uppväxande böjelse för jaktlöjtnanten. Jag har
länge ej velat oroa dig med detta ämne, men nu är det
icke värdt att stanna vid halfqväden visa.»

Birger blef tankfull. »Gud bevare oss för en sådan
olycka!» sade han långsamt... »Jag har likväl ej märkt ’
det minsta.»

»Jag kan icke säga detsamma, ehuru jag ihärdigt
förnekar det för Anton. Ammans böjelse är skenbarlig —
om Elias deremot vågar jag ej ens en gissning, men nog
tycker jag, att hennes ögon, då hon ser på honom, stundom
förråda en känsla, den hon dock sjelf icke känner, derom
är jag fullt säker.»

»Så ser hon på alla — hon är ett hjertans vänligt
barn. Du får ej misskänna henne, Erika, och låta den token
Anton verka på dig! Nej, för henne tror jag icke det är
någon fara. Men om jaktlöjtnanten älskar henne, vore det
mycket illa. Jag önskar till gud, att det icke vore så, ty han
erhåller henne aldrig, äfven om Rosenberg, efter all
sannolikhet, verkligen är död.»

»Det är hvad jag alltid tänkt om saken. Men när året
är slut, så vet du väl, att det ock är slut med Gabriellas
väntningstid. Och kommer brudgummen ej då, vågar jag
ej hoppas, att hon längre skall tillsluta sitt hjerta för den, som
troligen synbart skall bemöda sig att vinna det. Det är
lika omöjligt att undvika jaktlöjtnantens besök som att säga
Ella de skäl, hvarför denna förbindelse är oss emot, om den
någonsin kommer i fråga.»

»Det är ganska sant. Allt detta är högst ledsamt och
oroande . .. men så behöfva vi ändå icke sörja i förtid, ty

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0423.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free