Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af den glädje han väntat sig, ty sin kapten kunde han icke
glömma. Den på Gabriella fastade blicken sade hvad han
kände, och då Petter såg tårar i hennes ögon, kunde han
ej återhålla sina egna. »Jag kan icke hjelpa det», yttrade
han, »jag måste gråta, fast jag är så glad som en menniska
kan vara... men min kapten, min kapten fick icke se’t!»
Andra dagen flyttade Petter och Lena in i sitt lilla hus,
och med dem trefnad och förnöjsamhet. Katten, jemte en
brödkaka, skjutsades likväl, enligt gammal vedertagen sed,
förut genom dörren för att bereda tomtebolycka.
Men sedan de med Lenas utstyrsel förenade göromålen
voro förbi, blef Gabriella åter tungsint. Hennes helsa var
stadgad — hon fann dock lifvet tomt och trögt, och när det
led mot de vackra marsdagarne, började hon åter se utåt
den led, hvarifrån tulljakten sist aflägsnade sig.
»Det är underligt», yttrade hon en dag till Erika,
öfver-vinnande sin blyghet för detta ämne, »att herr Arnman
numera aldrig lägger till här!»
»Hur länge sedan är det då han var här sist?»
»Ah, mycket länge sen, grufligt länge: ej sedan i somras.»
»Du tar fel», sade Erika, som med sin sanningskärlek
ej kunde förmå sig att dölja något, »han har varit två
gånger här, medan du legat sjuk, men när du ändå icke kunde
tala med honom, var det ej värdt att nämna något derom,
tyckte jag.»
Den, som nu såg Gabriella, såg henne i sin friskaste
fägring. Ögat strålade, kinden brann, läppen log.
»När var han här första gången — säg det, om du
mins, söta Rika?»
»Fäster du dig så mycket vid det?» frågade Erika
likgiltigt. ?>Om jag annars icke missminner mig, var det första
gången i slutet af oktober och i december den andra.»
»Hvarför, snälla Erika, tar du en så allvarsam och
underlig min på dig?» inföll Gabriella med oförstäld förundran.
»Har Arnman gjort dig något emot?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
