- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
181

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bergs ankomst. Nu, då allt detta så klart framstod för
hennes lifliga själ och hon tillika förebrådde sig, att, oaktadt hon
ännu bar Rosenbergs ring, hennes hjerta likväl redan var på
väg att blifva honom otroget, var det ock snart förbi med
hennes lynne, och i stället för att gå ned, satte hon sig att gråta.
Under denna sysselsättning förflöt åtminstone en god timme.

Då kom Erika tillbaka. »Kommer du ej ned, Ella?»
sade hon.

»Nej!» Gabriella dolde ansigtet i sina händer — hon
ville ej låta se sig.

»Hvad är det nu åter? frågade Erika allvarsamt. »Du
är verkligen underlig, Ella!»

»Nej, jag är bara ledsen.»

»Och hvarföre det?»

»För att jag kom att tänka på hur likt detta var den
gången, då ni hade Rosenberg nere. Jag blef då så grufligt
glad — mins du icke det, Erika?»

»Åh jo, visst kommer jag i håg det, men det är stor
skilnad på dessa begge tillfällen. Du var ju kär i Rosenberg!»

Nu blef Gabriella rigtigt förtretad.. . Erika missförstod
ju allting, och blott i harmen deröfver hade hon så när
utbrustit: »Är jag icke kär nu också?» Men hon kufvade
lyckligtvis sin rörelse, och sade blott halfhögt: »Du har
blifvit bra retsam, Erika» ...

»... och du bra snarsticken, lilla Ella! Men vi skola
dock undvika att synas — hvad vi aldrig kunna bli —
ovänliga mot hvarandra. Jag försäkrar dig att jag ej menade
det minsta ondt med det jag sade.»

»Icke jag heller. Jag kom att tänka på Rosenberg, och
det var väl ej då så underligt, att jag föll i gråt, men så
kommer du och vänder både ord och tankar. Du skall
vara snäll emot mig, Rika, annars får du aldrig se mig göra
annat än gråta!»

»Kära min lilla Ella», sade Erika smekande, »var icke
barnslig, utan kom nu ned och ’tag ej illa vid dig eller låtsa
någon stark förvåning, om du finner jaktlöjtnanten litet för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0445.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free