- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
183

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och så var det äfven. Vår jaktlöjtnants lif hade under
den senare tiden haft många af dessa inre skiftningar, på
hvilka man endast sjelf har reda.

Då vi sist lemnade honom, efter hans korta, men
innehållsrika samtal med Gabriella, sväfvade han i hoppets och
lycksalighetens rymder. Huru lätt gick ej under flera
månader hvarje tjenstepligt! Han upptänkte planer för sitt
fiskläges bästa, han gick hvarje afton då han var hemma till
Flint båtsman och deltog ej sällan i besväret med dennes
undervisningar, korteligen: han betedde sig i allt som en
menniska, hvilken med frisk lefhadslust och gladt mod gerna
i sin egen lycka vill lyckliggöra hela verlden.

Blott någon gång kände han sig ängsligt stämd, och
det var då Josefina häftade sina blickar på honom, Josefina,
denna Jobs-qvinna, som, ofta tillbakasatt, alltid tålig, teg och
led och kände det eviga behofvet att göra honom lifvet godt.
Men huru litet förmådde ej hon!

Hösten kom. Arve fick då först känna orons magt,
när han hvarje dag fruktade att få höra omtalas Rosenbergs
återkomst. Men detta var ännu ringa. Snart spridde sig
ryktet om Gabriellas sjukdom, och då förmådde han ej
längre kufva sin längtan — han måste ge sig ut till Tistelön.

Hans mottagande der var ej egnadt att lugna honom.
Det bekymmer, som herskade i huset öfver Gabriellas
sjukdom och Rosenbergs uteblifvande, hade nedstämt alla. Till
och med Birger, den lugne, bestämde Birger, var upprörd.
Men Anton såg ej så illa på Arnman som vanligt. Han hade
åtminstone inga speord åt honom. Orsaken tiU denna
skonsamhet torde kanske få sökas i hans nya tro, att han
möjligen misstagit sig om Gabriellas känslor.

Hvad som emellertid föreföll Arve särdeles bittert, var
det samtal han hade med Erika. Hon, hvilken ansåg
ingenting mera orätt än att kasta en enda tändande gnista i hans
hjerta, följde sin gamla plan och sökte, på det mest
naturliga sätt, genom beskrifningen på Gabriellas sorg och deraf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0447.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free