Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följande sjukdom, gifva honom ett klart bevis på hennes
kärlek till Rosenberg.
Till en början trodde Arve, att Erika öfverdref Gabriellas
smärta — han visste ju sjelf hvad han visste — men allt
närmare hon derom ingick, desto trovärdigare blefvo likväl
hennes ord. Och då han aldrig anade, att Erika skulle vara
emot honom om Gabriella vore fri, måste han ändtligen troy
ty hon kunde ju icke ha nåiot intresse vid att öfverdrifva
saken. Hans eget samtal med Gabriella föreföll honom efter
hand som en ögonblicklig villfarelse: det hade varit stundens
foster, och hon hade troligen ångrat, kanske redan alldeles
glömt de ord, som hon i nästan för mycket barnslig
öppen-hjertighet yttrat.
Vid nedstämdt lynne återvände Arve, och det
förbättrades sannerligen icke heller, då han vid hemkomsten möttes
af den underrättelsen, att nervfebern utbrustit i en af
stugorna. En hel månad förgick, under hvilken ej mycket
gö-romål i tjensten förströdde den unge jaktlöjtnanten, men
deremot beständiga rapporter om sjukdomen fordrade hans
hjelp och rådighet. Men då uthärdade han ej längre att
bära andras bekymmer utan att finna någon lindring i sina
egna . .. Han reste åter till Tistelön.
Det var i början af december. De underrättelser han
erhöll voro dubbelt plågsamma. Gamle Haraldsson var halft
vansinnig af sorg, Birger fåordig, och tyst som en vålnad
smög Anton mellan dörrame. Endast Erika höll sig
någorlunda lugn, men af henne var ej annat att erhålla än den
olyckliga beskrifningen på Gabriellas tillstånd, hvilket nu
verkligen hotade att blifva en tvinsjuka.
Med tungt hjerta, timgt hufvud, svikna förhoppningar
och upprörda sinnen, steg Arve i jakten; och redan innan
han uppnått hemmet, kände han tyngden i hufvudet i så
märkbar grad tilltaga, att han förstod, att en ordentlig
sjukdom var i annalkande. Han bedrog sig icke: samma afton
låg han i brinnande feber, och nu började en tid, hvarom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
