- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
192

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

öm Anton ej åter börjat varseblifva de blickar, som byttes
mellan henne och jaktlöjtnanten. Gabriella var nu
fullkomligt fri: sju månader öfver de tre utfasta åren hade
förflutit, och hvad hindrade henne nu att göra ett nytt val?
Likväl, så länge detta ej hördes af, måste hon skonas* Ja,
än mera: han beslöt att vama Gabriella, ty då vore han
åtminstone utan förebråelse om hon blindt rusade mot sin
olycka.

»Hon får ej träda i brudstol med den mördades son!»
mumlade han ofta. »I det fallet finge ingen af oss
förlossning» ...

När sommaren stod i sin middagshöjd, då stod också
Arnmans och Gabriellas kärlek i sin fulla blomma, ehuru
läpparne ännu icke talat.

Men om en sådan meddelandets stund var det icke
heller godt, ty Srfka, hvars hjerta dagligen erfor den
pinsammaste fruktajk var outtröttlig i att bevaka dem. Men
huru länge Jmnde detta vara? I qvalfull oro lutade hon ofta
hufvudet niot Birgers bröst och suckade: »Det skall komma
till förklaring, och när det sker, känner jag på mig, att det
ej stannar vid en. Tro mig, vi ha att frukta det värsta af
Anton!»

»För guds skull», bad Birger, »ana ej ditåt! Anton är
nu så långt ifrån att tänka på det gamla som natt från dag

— han har fått andra griller i hufvudet!»

»Anton, är listig i sin galenskap. Jag fruktar honom
och vågar till och med finna det rådligt, att han inspärras
vid första fråga om giftermål emellan Ella och
jaktlöjtnanten.» ■*’

»Erika», sade Birger och for med handen i det yfviga
håret, »hvar har du nu ditt goda, lugna, klara förstånd?
Bruka våld mot Anton — då får du först se hvad han
kan göra.»

»Jag tror säkert, att jag icke misstager mig, Birger,
men om Anton skulle inspärras, måste det vara så, att han
ej undkommer.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0456.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free