- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
200

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

m

skulle yttra, och likväl, när det nu var inne, hade han ej
ett ord att säga, utan gick helt tyst bredvid sin täcka granne.

»Vi skola väl icke gå förbi fattighuset!» ropade fru
Katrina, och Arve stannade så tvärt som om han nu först
erinrat sig hvarför de voro ute. Inkomna i det lilla huset,
berömde Erika den goda inrättningen, som hon ansåg mycket
prisvärd, och gumman Arnman jemförde med förlåtlig
noggrannhet den stora skilnaden mellan nu och fordom, innan
hennes Arve börjat taga hand om det ena och andra.
Härefter besöktes nästan alla stugorna, åtminstone de fattigaste,
och öfverallt lemnade Erika och Gabriella tacksamma hjertan
efter sig. Till sist gick man att bese »skolan».

Gamle Flint, visen, omgifven af hela svärmen i sin kupa,
roade oändligt Gabriella, som genast gaf sig i prat med
gubben. Ja, hon skulle gerna ha satt sig på den mörknötta
bänken bland alla barnen för att i god ro få afhöra hans
berättelser, om hon icke på fru Katrinas ansigte och
jemk-ningar åt dörren bemärkt, att det vore tid till uppbrott. Då
Gabriella tog afsked af gubben, hugnade hon honom med en
kardus tobak, hvilken hon enkom medfört åt honom.
Flintbåtsmans ögon strålade dervid af förnöjelse: det syntes, att
han redan i försmaken njöt af en pipa äkta tobak efter så
otaliga pipor knaster. Också hushållade gubben med denna
sällsynthet till den grad, att han först långt efter Gabriellas
besök på fiskläget kom under fund med, att den välsignade
kardusen inehöll något ännu för mer än sjelfvaste tobaken

— något, hvarföre han kunde bestå sig både den och ett och
annat glas rom vid högtidliga tillfallen.

Erika yttrade åt Arve några hjertliga och förbindliga ord
om det myckna goda, som hans verksamhet åstadkommit på
fiskläget, och med en blygsamhet, som gör den sanna
för-tj ensten så älsklig, af hörde Arve hennes beröm. Det fans
likväl ett par läppar, af hvilka han hellre hört det, men de
hade ännu icke yttrat något.

På återvägen saktade han sina steg. Nu eller aldrig
skulle ju förklaringen ske. Tillfället var så lägligt, sedan de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0464.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free