Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Tig, barn, tig.. . gå din väg — jag kan icke säga
något.»
Men Gabriella gick ej. Hennes tårar föllo på faderns
hand, på hans hjerta. Den for sin afgud svage fadern
började redan underhandla med sitt samvete, men Birgers
hotande gestalt stod beständigt for honom, och som han
fruktade Birger, våndades han redan i både andlig och lekamlig
skärseld.
»Det .är då utan hopp?» sade Gabriella, och hennes
bedjande blick sjönk i faderns. »Jag går således och säger
Arnman, att vi måste skiljas. Men så vill jag också säga
pappa, att det är för mig detsamma som att skiljas vid
lif-vet, och pappa får väl sjelf se hvad slut det tar!»
Gabriella gick hastigt till dörren, men om hon ämade
utföra sitt beslut, är ej alldeles säkert. Huru som helst,
förekoms det af Haraldsson, som i sin svaghet yttrade: »Jag
vill besinna mig bättre. Bed honom komma igen i morgon
eftermiddag — han får ursäkta, att jag icke nu kan tala
med honom.»
Gabriella gaf till ett glädjerop. Häftigt kysste hon den
hand, hvilken hon med afsky skulle ha fattat, om hon vetat,
att den var den samma, som mördat hennes älskares far.
Men hon visste ingenting. Ännu en gång dårad af lyckliga
aningar, mötte hon sin Arve, underrättade honom om det
som förefallit och hvad de kunde hoppas af morgondagen.
För att desto bättre rekommendera sig hos sin blifvande
svärfar, reste Arnman genast, ehuru påkostande det än var;
men för att ,vinna ett större godt, försakade han ett mindre.
Och Gabriellas kärleksfulla blickar följde honom på vägen.
»Låt mig nu vara i fred», sade Haraldsson, då han
tillslöt sin egen kammardörr, »du får icke oroa mig!»
»Nej, visst icke, pappa! Men skola vi ej skicka ut
och höra efter Anton?»
»Åh, han kommer nog — jag har, min själ annat att
tänka på än den tosingei)!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
