Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
båda, att jag handlat rätt, så att någon tröst må återstå i
det långa lifvet, der vi alla tre skola ha det lika godt och
lika bittert I»
Rosenberg rörde sig ej. Men Amman, på hvars
allvarliga ansigte försakelsens manliga beslut stod tecknadt, gick
fram till Gabriella. »Du har dömt rätt!» sade han med en
röst vägande mellan förtviflan och bemödandet att, på
bekostnad af sin egen styrka, trösta henne. »Du står,
Gabriella, för mig i denna stund såsom det skönaste och bästa,
Gud har skapat, och hvad helst jag än får sakna under
kommande år, har jag dock minnet... Gud välsigne dig —
tack för den korta glädje du skänkt mig! Jag är här den
öfverflödigaste.» Han kysste henne häftigt. Och med ett
handslag, som Rosenberg ej kunde vägra, gick Amman
ombord på jakten.
»Hvart ska’ vi nu styra?» frågade Simon jaktkarl, som
nästan förbryllad af alla dessa fram- och återresor utom
tjensten, icke visste hvad det skulle bli af,
»Styr hvart du vill!»
»Hvart jag vill? Då styr jag hem, efter vi icke ha
något annat att göra.»
»Ja men, det går an!» Och Arve, som, i fall ej hans
gamla mor funnits, skulle ha varit glad att få styra direkte
på Karons färja, gick ned i ruffen och kastade sig på den
plats, der en gång Rosenberg och sist Gabriella suttit.
Rosen da Tistelön, //.
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
