Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tjuguförsta kapitlet.
.... i den raörka natten
Drömmande din bild jag ser.
Vitalis.
»Min dröm, min dröm!» ropade gumman Arnman och
stirrade på Arve, hvilken, lutad mot spismuren, gömde
hufvudet i sina händer. »Barn, visste jag det ej — det var hans
blod! Och henne älskade du,., Himmelske gud, kan jag
arma mask prisa dig nog, som i tid uppdagade det gräsliga
brottet och skonade mitt barn från den fördömelsen att taga
mördarens dotter till äkta. . . Arve, Arve, svara då — säg,
att du fördömer dem, de bofvarne, som mördat din far
och två andra redlige män!»
»Mor», sade Arve och vände långsamt sitt af djup
grämelse förstälda ansigte mot henne, »hvad begär mor, hvad
är det för lära mor predikar? Det är icke försoningens.
Vår frälsare förlät — kunna vi känna någon lisa i vår smärta
med att förbanna? Jag åtminstone gör det aldrig.
Rättvisan må ha sin gång, jag kan ej förhindra den och vill det
icke heller, men fröjdas kan jag ej deråt.»
Fru Katrina satt tyst. Arves ord hade ej varit utan
verkan på hennes i alla andra skiften gudfruktiga och
under-gifna sinne, men så var ock hvad hon nu upplefvat af den
beskaffenhet, att det kunde störa jemvigten i det mest
under-gifna sinne, helst hos en älskande hustru. Det hastigt
flygande och snart bestyrkta ryktet, att den galne Anton, af för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
