- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
247

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

har du en dugtig hacka, Nils, för att du skall tiga med att
du sett mig här — jag vet du är karl att hålla det du
lofvar!»

»Gud bevara löjtnanten! Tiga kan jag, och icke är jag
så enfaldig heller, att jag icke begriper hvad slags ärende
löjtnanten hade — det är rigtigt synd om’na! Men laga sej
nu af, för här går strängt till nattetid, så jag tror, att icke
många ska* våga sej hit.»

Arve klättrade åter öfver klipporna, steg i båten och
rodde skyndsamt tillbaka ...

Vid samma tid jaktlöjtnanten lemnade Tistelön, satt
Erika i en kammare, hvars tillskrufvade luckor och reglade
dörrar lemnade ett ögonblickligt skydd. Hon lutade
hufvudet mot örngottet på sängen och lyssnade till de tunga
andedrag, som hördes inom det halfslutna sparlakanet.

»Nej, jag har icke så mycken ro, att jag kan sofva en
enda timme!» sade Birger och kastade sig åt andra sidan,

Erikas hand jemkade hufvudkudden, och med den andra
torkade hon svettdroppame från sin makes panna.

»Det är omöjligt», återtog Birger, »jag får ingen blund
i ögonen! Låt oss så godt tala — är det snart slut med
packningen?»

»Allt det dyrbaraste, silfret och linnet, är redan i kistorna,
och allt hvad vi skola ta med har jag på ett ställe. Men
i natt få vi ej utaf något, ty Petter är med Rosenberg åt
Göteborg, men i morgon natt skall han forsla af en del.*

»Åh ja, gods ha vi nog», sade Birger, »hade vi så visst
också sinnesro! Lyckas jag bara att uppehålla dem, tills vi
få mörka och stormiga nätter, så äro vi i säkerhet. Men
ett sådant lif som detta är rysligt. Vi lefva ju som hundar,
och endast om nätterna ha vi efter otaliga mödor en skymt
af ro. Petter och Lena göra oss mycken nytta, I deras
stuga, medan de troget vakat, har jag hvilat många timmar ,,.
Bara nu Rosenberg ville ligga derifrån! Han hindrar oss med
sin välmening mer än han gagnar. Endast min egen
slughet och verksamhet kunna rädda oss.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0511.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free