Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
erhållit i hufvudet. Men då han kände sig allt mera matt
och länsmannens tunga snarkningar förkunnade, att denne
nedlagt sin verksamhet, lät han till yttermera visso indraga
de begge båtkarlarne.
Allt hade nu försjunkit liksom i ett slags dvala. Endast
stormen lät höra sig, der den allt starkare hven kring huset.
Sakta öppnades ett fönster i köket, och Gabriella halkade
försigtigt ut. Hon bar en icke oansenlig börda i förklädet,
och sedan hon några sekunder med återhållen andedrägt
lyssnat åt alla sidor, gick hon försigtigt ett par steg framåt.
Blåsten nästan lyftade den lätta gestalten från marken, men
trotsande alla ovädrets och nattens fasor, fortsatte vår
hjel-tinna modigt sin rund långs väggarne kring hela huset. Vid
källardörren och ett par andra ställen lutade hon sig ned
och sysslade en stund, liksom hon tappat något, hvilket hon
bemödade sig att uppsöka. Sedan en god stund förflutit
under denna vandring, hvilken förnyades ett par gånger,
gick hon nedåt bryggan, der hon stannade och blickade ut
öfver den upprörda sjön. I detta ögonblick syntes hon
knappt vara en svag qvinna. De sköna ögonen, höjda mot
himlen, uttryckte på samma gång en härlig förtröstan och
en vild inspiration. Hennes panna bar en omisskänlig
pre-gel af allvar, och i hela hennes ställning uttalade sig denna
själslyftning, som höjer sig öfver alla små intryck och
tillkännager närvaron af ett vigtigt ögonblick — ett ögonblick,
då menniskan är i stånd att företaga saker, dem hon,
återkommen till vanlig sinnesstämning, tror sig hafva drömt.
Gabriella återvände till huset. Men hon gick ej in i
rummet, der de fangne med sina väktare befunno sig, utan
smög sig tyst som en tanke uppför vindstrappan. Här
af-täckte hon en liten lykta, hvilken hon hållit dold under
förklädet, påtände vid dess ljus flera bloss och fästade sedan
dessa mellan den öfver bjelklaget liggande torrveden. Efter
förrättadt arbete, och med det sista blosset ännu i hand,
blickade hon ut genom vindsgluggen. Hennes blixtrande
öga sökte den enda stjema, som ej insvept sig i moln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
