- Project Runeberg -  Skjutsgossen /
11

(1929) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Då skall jag väl också se till att komma i kronans
tjänst!» utbrast Ivar med lustigt mod. »Menar I inte, far,
att det vore roligt, om jag också kunde bli en sådan där
kaxe? Jag skulle ryta, jag, så gott som någonsin de. Och
efter I säger, att allt är tillåtet, så skall jag prygla dem
dugtigt igen för allt vad de ha pryglat grålle.»

»Så länge jag lever och råder, skall du aldrig bli
soldat!» svarade fadern tvärt.

»Varför det då? I var ju själv soldat i er ungdom, far!»

Vid dessa ord flög en hastig ryckning genom mannens
kropp. Hans näsborrar vidgade sig, hans panna
skrynklades och de stenkolssvarta ögonen blixtrade lika klara som
Ivars, men i stället för den spända förvåning, som dessa
uttryckte, låg i faderns ett mörkt, vilt hat, så mycket
bittrare som det endast tycktes finna näring inom sig självt.

»I blir vred, far!» sade Ivar nedstämd och såg med en
forskande blick på den underbara förvandlingen.

Kristofer svarade icke. Hans blick irrade omkring
den dystra omgivningen, men mor trampade Ivar sakta
på foten och gav honom tecken att tiga.

Efter några ögonblick uppsteg den fattiga släkten från
sin enkla aftonmåltid, och då Ivar med de nyttjade
kärlen följde mor till spisen, viskade hon:

»Stöt aldrig på det örat — då får du inte se far god
på många dar.»

»Men vad är det då?» frågade Ivar sakta tillbaka.

»Om far hade velat, att du skulle veta’t, så hade han
väl sagt’et!» yltrade mor i straffande ton.

»Hol-lah, hol-lah, låt opp där inne!» ropade nu en stark
röst utanför, och ett par väldiga, brådskande slag ljödo
på dörren.

»Se, där ha vi det!» utbrast Kristofer och vände sig
häftigt om. »Det är Sven hållkarls röst — öppna, Ivar!
Jag visste, att varken kampen eller husbo’n skulle få
vila tredje natten.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcskjuts/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free