- Project Runeberg -  Skjutsgossen /
14

(1929) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Så mycket bättre för dig själv då . . . men vad du
talte om hästen skrämmer mig. Gud bevare kreaturet —
det är det sista vi ha kvar, som vi kan kalla egendom.»

»Åh, sörj inte, mor!» tröstade Ivar. »Kurir eller inte,
får han väl köra som folk. Dessutom vet I nock, mor, att
jag är van att skjutsa och förstår mig på herrekarlarna.
Iyita på mig — det skall nog gå.»

Nu hördes fader Kristofer utanför med häst och kärra,
och vid de välkända ljuden av Grålles gnäggande, ryckte
Ivar mor i kjorteln och drog henne litet avsides.

»Giv mig en kaka, mor, eller två, om I kan! Grålle
behöver allt något till bästa i natt.»

Ingierd sträckte hastigt armen åt taket och nedtog
av den glest försedda stången en spiskaka. »Jag har inte
råd till mera, Ivar min, men skynda dig och göm under
tröjan det du fick, för far nekar det väl inte, men han
ser alltid lite snett på, då kreaturet skall dela brödet,
som han så tungt sliter vart korn till.»

»Skynda, skynda dig, Ivar», skrek hållkarlen otåligt,
»jag har nu sölat bort över en kvart här!» Och nickande
sitt farväl, satte han benen i rörelse till återtåg.

Så snart Ivar tagit avsked av mor och far, hörsammade
han kallelsen, satte sig upp i kärran och upphann bakom
hörnet av första skogsdungen hållkarlen, vilken tänkte
att få åka och därför inväntat honom.

På detta förslag svarade dock Ivar: »Nej, tack du,
jag behöver spara min stackars Grålle. Men jag skall
inte ha det bättre än du!» Och därmed var han med ett
hopp ur kärran, och under det han sprang på motsatta
sidan av den hållkarlen valt, fortsattes vägen i smått
lunk, till dess de helt nära gästgivaregården
uppmuntrades till mera skyndsamhet genom ljudet av ett
åkdon, som lät höra sig på något avstånd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcskjuts/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free