Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KURIREN.
Då Ivar körde upp på gården, framrullade en kärra
från andra sidan, och en barsk, befallande röst lät höra
ett kort: »Är det förspänt?»
När detta bejakades, avsteg officeren, vilken tycktes
vara en ung man, och gick fram till det anvisade åkdonet.
Med en kraftfull ed och en föraktlig rörelse med
handen frågade han om den där kraken skulle kunna gå
fram till nästa håll.
»Ja, det är säkert; han har gått fram många gånger!»
svarade Ivar hövligt och lyfte på mössan.
»Tyst, lymmel!» befallde herrn avgörande.
»Gästgivare . . . hållkarl — var håller ni hus, era . . .»
»Här, här!» Gästgivaren och hållkarlen nalkades, men
bägge med denna blygsamma återhållsamhet i rörelser,
vilken under kriget blivit en naturlig följd av den
dagliga vanan vid otidigheter och icke sällan stryk.
»Hör, karl!» — officeren lade med ett utseende av hög
värdighet armarna i kors över bröstet och spände blicken
i den stackars gästgivaren med samma uttryck som en
domare, då han vill skrämma brottslingen till
bekännelse — »huru vågar ni understå er att framkomma med en
sådan häst? Vet ni icke, att jag kan låta prygla er för
dylikt ofog! Och har ni aldrig hört omtalas något straff
för den gästgivare, genom vars försumlighet en kurir
med viktiga depescher blir uppehållen?»
Gästgivarens bedrövliga utseende, där han stod med
lyktan i hand, häntydde på ingenting mindre än en
önskan att uppehålla den stränge herrn. Han vågade likväl
invända, att som både hållet och reserven voro utgångna,
fanns ingen annan häst att tillgå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
