Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rätt att pröva mina nävar på er likså väl som I gjort det
på mig.»
»Galning, spökar du för olycka?» utbrast officeren
föraktligt och vände nu åter sin uppmärksamhet på
hästen, den han slutligen med Ivars tillhjälp lyckades få upp,
utan att likväl kunna få den att gå mer än tre eller fyra
steg förrän han åter neddignade.
Ur denna nöd förlossades äntligen officeren, såväl som
Ivar och grålle, genom en lycklig tillfällighet. De hörde
nämligen ett friskt körande ett stycke bortom sig, och
snart blev en tom forvagn med parhästar synlig.
Officeren ropade an den ankommande och befallde honom,
utan krus, att spänna ifrån ena hästen och sätta den för
kärran.
Invändningar av bönder lära under krigstider icke
vara på modet. Därför fogade sig den tilltalade efter
omständigheterna utan allt slöseri av tid eller ord.
När allt var omsadlat och officeren åter satt sig upp,
ropade han till Ivar: »Hör, pojke, när öket fått hämta sig,
så far fram till gästgivaregården och tag kärran, och tacka
din gud och min mildhet, om jag ej anmält dig i
dagboken!»
Härvid klatschade pisksnärten på den nye hästens
länder, och inom ett par minuter hade Ivar förlorat sin
plågoande ur ögonsikte.
3-
GRÅLIyE.
Så befann sig nu vår hjälte alldeles ensam med sin
uttröttade kamrat i den mörka natten, på öppen
landsväg och en god mil från hemmet. Ännu brände de
erhållna örfilarna på hans blossande kind, och det nyss genom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
