Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
levda uppträdet undanträngde så alla andra tankar, att
en lång stund förflöt, innan han kände grålles huvud
gnida mot sin axel, liksom uppmanande honom att ej
låta sina äldre och bättre känslor ge vika för de nya och
våldsamma.
»Du har rätt, stackars min grålle», yttrade Ivar,
vilken instinktmässigt fattade den erhållna vinken, »jag
är en stor narr, som låter dig umgälla den elaka
adelsmannens dåliga behandling mot oss båda. Trösta dig
nu, grålle, här är välfägnad!» Han framtog brödkakan
och lät sin gunstling förtära bit för bit ur handen,
varefter han ledde honom till en liten bäck, som rann helt
nära och åskådade med förnöjelse huru det uppfriskande
vattnet tycktes göra honom gott.
Sedan en halv timme blivit använd att lämna hästen
all den hjälp, som tiden och omständigheterna medgåvo,
fattade Ivar tygeln, och gående bredvid grålle, framskredo
båda i sakta mak, varunder gossen efter gammal vana
började språka med sin förtrogne.
»Nå, grålle, i kväll ha vi stått ut en stygg pers! Det
är inte rådligt, menar du, att göra många sådana resor.
Ne-nej-men, då skulle det snart vara förbi med dig. Men
vad menar du far säger, när vi komma tågande hem på
detta sättet och ha lämnat kärran i sticket? Jo jo, i
början tar han nog illa vid sig, men får han bara väl höra
huru allt har gått till, så vågar jag på, att han skall säga:
’Det var duktigt, min Ivar, du har stått på dig som en
karekarl! Och rätt gjorde du också i att inte fara efter’n,
för kärran kan jag ta på hemvägen, när jag kommer från
Strömmen i nästa vecka med Nils Perssons fora, och det
var väl vackert, att stackars grålle kom på något sätt
hem efter den skjutsen . . / Ja, så säger far . . . men trösta
mig, sådan tid det blir på mor: hon kommer att släppa
ögona till, det vågar jag! Om örfilarna skall hon ändå inte
få veta ett ord, för då finge jag aldrig slippa ut mera . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
