Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvist på högen, mumlade han sakta, i det han långsamt
avlägsnade sig: »Iyigg där du till pant på det jag nu har
sagt och tänkt: Ivar blir nock karl, säger mor.»
Klockan var omkring fyra på morgonen, då gossen,
efter nära fem timmars vandring, med sin uttröttade
kamrat stannade framför det lilla stallet på faderns torp.
Sedan han infört grålle, påbrett det ragiga hästtäcket
och bortsopat hackelsen ur spiltan för att traktera
honom endast med rent hö, gick han själv upp på skullen
att vila ett par timmar. Det var ännu mörkt i stugan,
och därför ville han ej väcka upp mor. Dessutom var han
här närmare hästen och avsade sig gärna njutningen av
en värmande brasa, för att kunna höra om grålle var i
behov av hans omsorger.
Uttröttad av den starka ansträngningen att, efter en
hel dag tillbragt i skogen, vanka ute natten om, somnade
Ivar tungt och drömde växelvis om sin stackars häst
och den stränge kuriren, mot vilken han nu i sömnen
grundligt mätte sina krafter med ärliga återhugg. Vid
ett av dessa, som över förväntan lyckats, gav han till
ett häftigt glädjeskri, men med den högsta triumfen
försvann den bländande villan, ty han vaknade,
gnuggade ögonen med tröjärmen och fann, att han endast
drömt. Iyäget på höskullen erinrade honom emellertid
om den försummade vakten, men vid första tanken på
grålle var han åter på benen och nere vid spiltan för att
gottgöra sin ofrivilliga glömska. Dock, huru skildra
gossens stumma, djupa smärta, när han fann sin älskling,
sin trogne, käre kamrat nedsjunken i krubban, utan
förmåga att genom ett enda ljud återgälda sin vänlige
vårdares smekningar? Ivar ryckte honom i manen och
upprepade i klagande ton det välkända namnet. . . allt
förgäves — grålle var död.
»Det är förbi med dig, och nu är det också förbi med
all min glädje!» sade Ivar sakta, satte sig på golvet i spil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
