Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stycke torkat fårbog, var inskeppad i rockfickorna,
trädde Ivar, ledsagad av föräldrarnas välsignelser och med
lämningarna av sin trogne grålle ihoprullade på ryggen
i form av en rensel, ut genom stugudörren för att begiva
sig på väg till Uddevalla.
Ännu sedan sista fliken av hans grå rock försvunnit
bakom skogsdungen, kvarstod mor Ingierd på tröskeln
och blickade kärleksfullt efter den bortgående sonen.
»Kom då in, mor!» ljöd Kristofers röst från stugan.
»Du har väl sett pilten förr än i dag.»
»Herran vare med honom . . . Han har väl ett
underligt sinne, men glädje har jag haft av honom allt ifrån
hans födelsestund!» sade hon fromt och satte sig åter till
spinnrocken.
4-
FÄRDEN. SMÅ ÄVENTYR.
På en solklar höstdag i medlet av oktober företog
Ivar sin vandring, och mot middagen hade han uppnått
höjden, där Kvistrumsbacken sänker sig ned i den
tjusande dal, vilken, genomskuren av ån, lämnar ögat en
rik och glad omväxling av härliga naturtavlor. Ju längre
Ivar nedsteg, desto mera vidgades hans bröst av känslor,
dem han varken mäktade reda eller fatta. Men att det
var anblicken av Guds sköna verk, som utövade sitt
inflytande på ett känsligt sinne, syntes tydligt av den blick,
varmed han dröjande betraktade varje föremål.
Han stannade på bron och lutade sig över ledstången,
för att bättre kunna se huru de höga, smärta
björkstammarna återspeglade sig i åns dunkelgröna vågor, vilka
från den skummande strömfåran sakta gungade mot
stranden. Och då han därifrån lyfte ögat, lät han det irra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
