Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Aldrig ett ord . . . Men vem var det som stod vid
spisen — vet du det?»
»Åh, det är ena tuska, som reser efter en officer, den
hon säger har gift sig me’na, när krigsfolket var där ute.
Hon ämnar nu söka’n i Norge, men jag tänker, jag, att
han har farit ifrå’na, han som di andra med sina. Nå nå,
di kunde inte bli där i evighet heller!»
»Stackars, stackars», sade Ivar med oförställd rörelse,
»det gör mig så hjärteont om henne!»
»Det kan jag just inte säga», genmälte den unga
jäntan med en knyck på nacken, »för vad ha de otäcka
tuskorna med vårat krigsfolk att göra! Det är rätt åt
dem att di bli narrade, för di kunde ligga ifrån att
förföra våra gossar, liksom det inte fanns både fröknar och
mamseller och jungfrur och bondflickor i Sverige. Jo,
gud ske lov, vi ä’ allt så rara som både en och en, och jag
vill inte råda Niklas Kron, min käraste, att ha lagt sig
om bord med de bleknäsiga tuskorna, för se den som då
tuskar honom, det blir jag!» Och vid denna kärnfasta
försäkran stötte den vredgade fästmön så häftigt i
morteln, att kanelstyckena foro vitt omkring.
»Har du inte träffat Niklas, sedan han kom tillbaka?»
frågade Ivar.
»Åh, nej, skulle de inte sätta av till Norge med samma!
Men nu få vi fred, det vet jag pertinent av en kurirofficer,
som reste här förbi för några da’r se’n, och då skall det
bli annat av för Niklas, det lovar jag. Om jag skall gifta
mig med honom till våren, som det var sagt i förrfjol,
och kriget blir slut, så skall han slippa att gapa på
främmande töser . . . Men vill du inte ha dig en sked välling,
Ivar? Matmor är åt sta’n, och jag bjuder nu vad jag vill,
jag.»
Ivar tackade, steg fram till köksbordet och höll till
godo med vad Iyisa Gretas gästfrihet framsatte. Likväl
smakade det honom icke så bra som han trodde, att en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
