Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vad som komma skulle! Men madam Bruns rörelse att
stänga dörren var snabbare än Dianas rymningsförsök,
och denna fick nu genast de mest eftertryckliga
rusk-ningar och sparkar betala sin dristighet att förföra kattan,
vilken åter i sin tur förvistes till kakelugnsvrån. Men
härmed var ej nog. Mäster Brun ropades och tillsades
allvarligen att hålla reda på Ivar, »den slyngeln, som
uppförde sig så, att det var både synd och skam åt.»
»Nå, vad står på, mitt hjärta?» frågade garvaren lugnt.
»Vad som står på — det frågar du, när du kan se det
på golvet! Men efter du varken vill höra eller se, så skall
jag säga dig, att hundrackan, den otäckan, förför kattan,
som förut aldrig gjort oväsen, och strumpsocken och
garnet och stickorna se’n ... är det ingenting det kanske?
Och att jag skall springa ur köket och låta maten brännas,
är heller ingenting! Men vill du inte själv säga till pojken,
att han dränker eller annars gör sig av med hyndan, så
får antingen han ge sig ur huset eller låter jag själv dränka
henne.»
»Ivåt bli det, mor!» sade gubben allvarsamt. »Diana
är Ivars lust, och Ivar är en snäll gosse. Han kan väl ej
rå för, om hyndan och kattan inte sämjas! Du får hålla
dörren stängd», o. s. v.
Men se, den som icke lät avspisa sig härmed, det var
madam Brun. Så snart hennes man efter middagsluren
var utgången, trädde hon själv dristeligen in i garveriet
och läste där så eftertryckligt lagen för Ivar, att han helt
nedstämd lockade in Diana och sade: »Hellre än jag låter
dränka dig, flyttar jag! Så kär jag än håller bokhyllan,
är du mig ändå närmast! Jag har ingen mera än dig.»
Av madam Bruns hotelse blev dock aldrig allvar, ehuru
den nästan dagligen förnyades. Saken var att hon, trots
all sin ytliga myndighet, likväl hade mycken fruktan att
på allvar förtörna sin man. Mäster Brun var en stillsam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
