Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
valla, varav han för övrigt ej kände stort mera än mäster
Bruns garveri och vägen till Gustavsberg.
»Den gossen blir mig en oersättlig förlust!» sade mäster
Brun till sin hustru och råkade därvid att ganska
eftertryckligt klämma den grå kattans svans, vilken genom
en olycklig tillfällighet fastnat mellan dörren, då han
skulle tilldraga den.
»Är du tokig?» skrek hans hustru och rusade häftigt
upp. »Skall du klämma ihjäl min oskyldiga kissa för det
att den dumma pojken ej vet sitt eget bästa?»
»Men det var kattkräkets och din skull!» sade Brun
harmsen och gav först då vika för sin hustrus hotande
åtbörder, då både hennes och hennes älsklings skrik voro
nära att förtaga honom hörseln.
Ett par veckor efter detta lilla husliga uppträde
lämnade Ivar, med sin rensel på ryggen och gesällbrevet i
fickan, mäster Bruns hus. Han var då fyllda nitton år
och kunde med skäl anses som en vacker och välbildad
yngling . . . Men utan att ingå i någon närmare
beskrivning om hans utseende eller tilltänkta resor, sluta vi här
denna avdelning av hans liv för att återfinna honom vid
en långt mera framskriden tidpunkt.
6.
BADGÄSTERNA PÅ ÅNGFARTYGET.
En vacker julieftermiddag 1833 låg vid Söderköping
ångfartyget Tor för att intaga ved. Medan en del av
passagerarna gjorde en rund omkring den vackra plats, som
omgiver brunssalongen, syntes ett litet sällskap av tre
personer jämte ett par bärare nalkas fartyget.
Förtruppen utgjordes av en reslig man i civil blå överrock, men
med ett par mustascher, vilka i förening med den parad-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
