- Project Runeberg -  Skjutsgossen /
51

(1929) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ja, varför icke, om de äro billiga.»

»Nå, om herrn medgiver det, så skaffa mig en annan
hytt, ty rimligtvis kan ni ej finna något billigare än min
anhållan att slippa göra bekantskap med Venedigs
blykamrar.»

»Här finns ingen annan hytt ledig — de övriga äro
upptagna!» svarade kaptenen kort.

»Jag har likväl hört att en ännu icke är upptagen . . .»

». . . men som blir det innan aftonen av en person,
som just beställt n:r 6.»

»Ja, men hör nu, skulle det icke finnas någon bland
passagerarna, som vore mindre besvärad av hettan än
jag? Herr kaptenen torde hava den artigheten att göra
avseende på . . .»

»Jag ber om förlåtelse, men jag kan icke göra avseende
på annat än de instruktioner, som gälla för alla. När
hytterna beställas efter nummer, fås de, om de icke äro
upptagna. Herr överstelöjtnanten hade icke bestämt
någon viss . . . Men ursäkta, min tid medger ej längre
uppehåll!»

Och härvid steg kaptenen ned, stolt som en man, den
där känner betydelsen av de fyra orden: »Här är jag
herre!» Men överstelöjtnanten gick, darrande av sinnets
häftiga uppsvallning, tillbaka i sin hytt, där under tiden
hans fru och dotter sökt att stöka till så gott det lät sig
göra.

Utan att säga ett ord kastade sig överstelöjtnanten på
soffan och gnuggade med flata handen den rynkade
pannan, tills den var lika röd som körsbären i den lilla korg,
som Amelie räckte sin far, i det hon helt okonstlat sade:
»Vill icke pappa svalka sig? Bären äro så saftiga.»

»Svalka mig — hur så?»

»Det är ju så varmt!» återtog Amelie och upplockade
de allra skönaste körsbär, dem hon ordnade i klasar för
att visa hur riktigt inbjudande de voro.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcskjuts/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free