Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skämt — såg överstelöjtnantskan helt förvånad ut.
Visserligen hade hon för flera år sedan haft en långvarig
sjukdom, som blekt kinden och liksom gjutit tvinsot i
hjärtat, men nu var hon fullkomligt frisk. Därför kunde
hon icke inse av vad orsak hon åtta år efteråt skulle
begagna havsbad.
»Min bäste vän», blev således svaret, »jag är ju nu,
gud vare lov, alldeles frisk! Varför då ådraga dig en sådan
kostnad?»
»Nej, kära Sofie, du har aldrig varit frisk efter den
svåra krampen», återtog överstelöjtnanten otåligt, »och
då man vårdslösar en gammal åkomma, kan den lätt
förnyas. Överslå således hur mycket penningar som kunna
behövas för att sätta din och Amelies garderob i ett
någorlunda enligt vårt stånd passande skick — jag vill ej
att man säger det vi höra till skrapadeln från landet.»
»Om vi då nödvändigt skola resa», svarade hans fru
fogligt, van att lämpa sig efter varje hans nyck, »så
behövs åtminstone ingenting kostas på klädseln, ty vi kunna
låta bli att besöka nöjena.»
»Men, för tusan, det är just det vi skola göra!» utbrast
överstelöjtnanten häftigt. »Du är då så ytterst
trånghu-vad, att du aldrig förstår eller lär dig förstå, att personer
av högre bildning även behandla sina husliga
angelägenheter med en viss finhet. Det finnes saker, vilka, i sig
själva mycket enkla och naturliga, likväl ej alltid kunna
nämnas vid namn utan att bliva anstötliga. När
förhållandet av denna art uppstå, sökes en skicklig
förevändning . . . Har du nu förstått mig?»
Fru von Dressens kind färgades av en hög rodnad,
och det var med en känsla av harmfull blygsel hon
svarade: »Jag förstår, men hoppas åtminstone, att Amelies
öron förskonas från delaktighet i den hemlighet du
antytt!»
»Huru kan du tänka så enfaldigt, kära Sofie! Är jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
