Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
na på höjden hade ögat den härligaste utsikt, antingen
blicken flög tillbaka över sjöns vindstilla yta eller vände
sig framåt långs efter kanalens leende stränder. I stum
hänryckning stannade en och annan mera känslig
passagerare kvar vid den majestätiska tavlan, medan
mängden av det promenerande sällskapet fortsatte sin
vandring genom de böljande sädesfälten, vilka omgiva den
åldriga kyrkan.
Amelies hjärta kände en outsäglig beklämning, då hon
från Guds sköna natur trädde in under det höga, det
mörka tempelvalvet och såg kyrkans urgamla prydnader
och bildverk insvepta i det magiska dunkel, som
aftonskuggan kastade däröver. Det föreföll henne som om hon
hörde tysta suckar återklinga djupt från de gravar, över
vilkas flata stenhällar hon vandrade. Men hennes unga
sinne fästes snart med det djupaste intresse vid den gamla
klockarens utantill lärda berättelser om de särskilta
grifternas innevånare.
Multnade lämningar, förbleknade minnen, förgången
storhet gömdes inom dessa tysta viloplatser, kanske
också månget hjärta, som brustit innan döden bredde
sin fridsvinge över den stridsplats, där mänskliga
passionerna utkämpa sina strider.
Bland allt vad Amelie såg fängslades hon i synnerhet
av munkcellen. Hon kunde ej slita sina tankar från den
tid, då detta lilla mörka rum, mot vars fönsterruta de
sista solstrålarna nu skimrade, var ett hem åt en tvinande
själs tysta, långa kamp. Vilket liv av försakelse och
längtan! Hennes livliga inbillning tyckte sig finna, att
något rörde sig i den svarta vrån, där biktstolen står,
och hon föreställde Sig munken därinom och den
knä-böjande utanför.
Sällskapet gick vidare.
Amelie följde drömmande, men såg icke sedan
någonting annat som utplånade intrycket av cellen, och då de
5 Skjutsgossen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
